Det är nåt som händer med män med positioner, tänker jag när jag går här och plockar med sakerna på jobbet. Ryggdunkandet och de höga arvodena gör kanske att man mister en del av kontakten med marken. Man tror man ska ha alla svar. Man tror allt står och faller med en själv. Men vare sig det ena eller andra stämmer ju där. Det är helt okej att inte veta allt, i min bok är det rent av vackert att visa sig känslig och sårbar. Den störste amerikanske presidenten av dem alla, Abraham Lincoln, led av depression; det visste alla. Han var stark ändå eller kanske just för att han försonades med sina svaga sidor.
Här och nu i Malmö vill alla ha snabba svar på frågan: vad gör vi åt Malmö. Och precis som för den veke George W Bush efter elfte september 2001 är det lätt att lockas att vara en tuff snubbe och kräva hårda tag. Själv tror jag att det är mjuka tag som behövs. Det är inte brist på manlig tuffhet som skapat situationen, utan snarare dess raka motsats. Och det är inte hugg, slag, hårdare straff, minskad rättssäkerhet och strängare lagar som ändrar det som är dåligt.
Det som måste fram är glöden i barns ögon, visionen om att ett bättre liv är möjligt, lika rättigheter för alla oavsett vem du är, hur du ser ut och vad du drömmer om.
Det jag vill höra från dom som har mer makt än jag är att vi tror på Malmö, vi tror på varje malmöbo och vi hoppas och kräver att du ska göra ditt bästa.
Alternativet med hårda tag, tuffhet och machoskit leder på GWB:s väg, mot eviga strider och ständig rädsla och kontroll.
Det är just när kraven känns som tyngst som man ska ta ett djupt andetag och varför inte fråga någon om råd. Om du tror att du klarar allting själv, så har du ett hjärta av sten, sjung Uffe och så är det nog. Mjuka tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar