24 januari 2012

Steril

Så kom då beskedet i ett vitt kuvert från Region Skåne, Ystads lasarett. Och beskedet var såklart att mina ledare är klippta, lösa ändar, oförmögna att transportera spermier. Det är över nu, barnalstrandet och jag tar ansvar för min reproduktion. Tydligen är det fortfarande ganska ovanligt. Trots att sterilisering av män är en enkel operation som görs under lokalbedövning är det något som gör att de flesta av oss föredrar att kvinnor pumpar sig fulla med hormoner eller att hennes ledare skärs av under narkos. Det är kanske så att själva fertiliteten är viktig för några av oss. Känslan av att kunna befrukta även långt fram i livet förstärker måhända manligheten, precis som stora muskler och en dyr bil gör. Inte vet jag. Var och en når lyckan på sitt sätt. I vilket fall som helst så är det över för min del och inga fler provburkar behöver fraktas i diskreta påsar genom sjukhusets korridorer. Jag slipper möta de ofrivilligt barnlösa som lämnar prov av rakt motsatt skäl. Bra det. Fyra någorlunda friska barn bär mina gener vidare, om nu det spelar någon roll. En borstar tänderna och en ligger i soffan och pratar om en antirasistisk kurs. Livet bärs vidare.

1 kommentar:

Anonym sa...

Gjorde det samma. Har två fina flickor, det räckte med det. Slut på kondom, p-skum och preparat som gjorde hustrun depressiv. Grattis till dit kloka beslut. Som män bör vi ta ansvar för reproduktion och samliv.
Bengan