10 januari 2012

Vägval Anders

Åsa Linderborg ska ge Bengt Ohlsson pisk i aftonbladet och tar då i från tårna och uppåt och utbrister sålunda att att Ohlsson och andra till höger om Lindeborg spelar i samma liga som Anders Behring Breivik och dansk folkeparti. Varpå en röd armeav vänstrtwittrare och facebookare kopierar och sänder vidare och tycker att Åsa är SÅ bulls eye med sin kränkande artikel. Superlativen vet ingen gräns och därmed bekräftas tyvärr Bengt Ohlssons tes om vänsterns gruppdynamik. Man behöver varken läsa på om det ena eller andra, den röda strömmen för dig alltid rätt, om du så hamnar i lag med folk som piskar bögar eller som inte har koll på Stockholms rondeller. För jag an inte tänka mig att någon jag känner verkligen läser in Breivik eller Pia K i mina åsikter.
Själv märkte jag av det där först på riktigt när jag började ge uttryck för åsikten att det kanske var lite konstigt att inte värna och stötta demokratier även i mellanöstern och när jag pekade på det uppenbara sambandet mellan ship to Gaza och hamas. Här var det inte bara en röd, utan också en grön ström och inte en enda pallade ta reda på fakta. Så stod jag då på torget sommaren 2010 och hörde vänner skrika "Leve Turkiet", utan att ha läst på det minsta om palestinakonflikten eller om IHH. Alla andra var ju där, så det kunde ju inte var fel.

Jag tror att det är farligt att följa med strömmar. Man kan liksom hamna lite varsomhelst då. Man måste inte vara kompis med alla som delar ens åsikter och man måste inte hålla med för husfriden eller för vänskaps skull. Tvärtom. En vän ska tåla mothugg.

Inga kommentarer: