"Många känslor här ikväll" Gustav, fredag 6/1 kl 17.

Så stod vi då där på Gustav, malmöbor upprörda över VÅLDET i vår stad. Polisen var också på plats, såklart. Denna kväll fanns viktare prioriteringar än att hindra befolkningen i stadsdelar vars namn doftar av rosor och ängar från att få kulor i huvudet. Några fina gustavbesökare kom makabert nog med gravljus, som om staden redan avlidit av sina skador. Ja vi stod där och hörde folk på scenen som bedyrade att de var malmöbor och med övermjuk stämma lästes ett tal upp som täckte in nästan allt. Inte ett öga var torrt och dessutom spelades det begravningsmusik. Hela den församlade radikala medelklassen och deras hangarounds var tagna av ögonblicket. Då stördes idyllen av människor med plakat och talkörer. Invandrare var dom också, inte riksdagsmän och mediafolk, utan såna där som bor i gulteglade hus med tre eller åtta våningar i områden dit kommunalråden i bästa fall kommer i grupp för att testa kryddor eller höra barn sjunga exotiska visor. Det var ju fan vad de störde. När det tränger sig på är inte mångfalden så kul. När eländet inte blir nåt du talar om på cafeer och möten, utan nåt som stirrar dig i ansiktet, då är det inte lätt att hantera. "Många känslor här ikväll", var det bästa man kunde komma med från scenen och så givetvis en önskan om att någon annan (t ex regeringen) skulle göra något. Sen gick vi hem till våra bostadsrätter och hällde upp något gott att dricka och läste på facebook om hur fantastiskt det hade varit och vilken fin sammanhållning vi har. Jo, eller hur? Många känslor ikväll.