Det är en sån där kväll då John Coltrane kunde illustrerat regnet mot fönstret och de få bilarna som far förbi på gatan med en slinga på sin saxofon. Som i en film från början av sjuttiotalet med svarta skådisar i riktigt afrohår och färgglada tröjor i syntetmaterial som flyr undan gangsters i natten då alla poliser sitter inne på stationen och äter donuts och dricker svagt kaffe från automaten.
Och äntligen är julen över och nyår med. Och hej, jävla vardag och snacket i personalrummet i morgon som kommer att handla om den femtonåring som sköts till döds och som inga skärpta vapenlagar kommer att hjälpa, ty vapnen som det skjuts med är bortom alla myndigheters kontroll oavsett vad vi tycker om det. Och slut på pang, pang från alla smällare för på bakfyllans stora dag vet vi att det som skadar på nyår inte är raketer, utan alkohol. Jag gör inga prognoser inför det nya året. En dag i taget, ett steg i taget, som det heter. Intervallträning och spända vader tills man står där igen om knappt ett år och räknar ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar