Tyngre steg

Jag springer i regn. Ut mot Rosengård, till höger bakom moskén, under Jägersrovägen och rakt genom Fosie industriby. Det är ett långpass och jag hinner tänka och reflektera. Det gör man inte under snabbpass och intervaller, då är det klockor och och metrar som räknas. I morgon börjar jag jobba igen efter semestern och det är tunga steg som väntar, tyngre än Stockholm Marathon den 28 maj. Problemen med förskolan i Rosengård, med den kassa organisationen och den ofta slentrianmässiga pedagogiken kostar kraft och energi för den som verkligen vill ge ungarna redskap att förändra. Nu sägs det att allt ska ändras till det bättre, men jag tror det när jag står öga mot öga med det nya. Under en längre tid, i alla fall i ett och ett halvt år har jag känt att vi som vill lite mer och annat motarbetats. Det har varit mycket fancy words och läppars bekännelser, men någon leverans har inte setts till. Och precis innan jag gick på semester fick jag ett personligt kvitto på att det kanske är dags att kanalisera sin energi någon annanstans. Vi får se, jag får se.