Politiskt inkorrekt

Ingen vill väl räknas in bland dem som bara följer med strömmen, liksom. Man vill ju vara lite speciell och så. Tyvärr är väl vägen till framgång ganska ofta att inte säga emot för mycket. Lite klädsamt motstånd är ju ok, förstås, som tjejen som ska visa att hon inte är så kåt och killen som ska förstå att hon inte är en hora dom gör det med lite vem hon känner för. Men i det stora hela ska man låtsas att man anlyserar läget och självklart kommer fram till samma förväntade slutsats som sina polare och likasinnade. Den grejen förtjänar att kallas för politiskt korrekt och motsatsen, att tänka själv, blir då politiskt inkorrekt och pålitlig. Vad som är korrekt/inkorrekt beror såklart på var man befinner sig. De som oftast berömmer sig med att vara politiskt inkorrekta är oftast ytterst korrekta i det sammanhang de befinner sig i. Att vara emot flyktingmottagning i Sjöbo 1988 var lika inkorrekt och farligt som att bo på Möllan och gilla falafel 2011. Ändå är detta med påstådd inkorrekthet rasisters och andra reaktionärers livsluft när dom rapar sin förutsägbara skit. Men man är väl inte så mycket bättre själv, kanske. Jag har säkert massor med åsikter som jag delar med mina likar och använder för att definiera oss mot dem. Det är lättast så. Man hamnar så ohyggligt utanför om man vid varje tillfälle tänker själv utan tanke på vem som kan tänkas dela ens åsikter. I europafrågorna var det så förut i mina kretsar och i frågorna kring antisemitism och Israel är det uppenbarligen så. Och först när man själv står på den andra sidan så ser man hur ynkligt flocken beter sig och att den som sjunger i kören inte behöver kunna texten alls, det räcker att nynna med.