Gränser, som om de fanns

Det faller ett mesigt litet regn när jag drar ut min cykel och leder den genom porten och ut på gatan, regn som fångas upp av min hatt och mina jeans. I bryssel har EU:s ledare belutat om ett gigantiskt stödpaket till Grekland, hör jag när jag sneddar över torget. På bilden i sydsvenskan såg man en leende Angela Merkel hälla upp kaffe. Det är nåt visst med politiska diskussioner och kaffe. Här vid Möllevångstorgets nordvästra ände minns jag hur en likaledes leende Anna Lind i september 2003 stod med en mikrofon i hand och argumenterade på ett bländande sätt för ett utvecklat europeiskt samarbete, framför allt manifesterat genom en svensk övergång till den riktig europeiska valutan. Nån vecka senare var Anna Lind död och folkomröstningen slutade med ett ja till isolering och patetiska svenska kronor. Knivmord istället för europeiskt samarbete. Folk hade väl suttit hemma med miniräknaren och kommit på att höjd ränta skulle kosta dem pengar och rädslan för ökade privatutgifter fick folk att ta det kända framför det okända. I min bok är det ynkligt att människor tänker med den egna kortsiktiga plånboken när de tar ställning. Europeiskt samarbete - att man dricker kaffe och förhandlar istället för att sticka kniven i ministrar är större än så. Frågan om samarbete istället för konflikt kan aldrig bli en plånboksfråga. Euron är inte en valuta, utan ett förhållningssätt. Tillsammans istället för var för sig. Gränser som om de fanns.