Vid graven

Jag minns första gången jag promenerade in i Assistens kirkegård på Nörrebro och såg människor ligga och sola bland gravstenarna och röka och ta en bajer. Folk vågade leva och barnen lekte och döden var närvarande i livet som den ju alltid är. Långt tidigare hade jag druckit vin vid Jim Morrisons grav i Paris och förundrats över att en grav kunde bli en samlingsplats för hippies, rockare och annat löst folk. Vi som inte ens anar vad som ska hända efter döden får vårt kontrollbehov utmanat och tvingas kapitulera. Vi kommer aldrig att få veta och i vilket fall som helst är det här och som gäller. Minns och fira, men lev medans du lever. Det kan aldrig vara opassande eller fel.