Gaza sprängs och brinner, I södra Libanon avfyras missiler igen och får israeliska flygangrepp som tack..
Historiskt har förstås alla folkgrupper i området rätt.
Det var fel att skicka ut judarna i diasporan, rätt att låta dom återvända, fel att inte Palestina fick bli en egen stat efter kriget, rätt att det får lov att bli så nu.
Personligen är jag måttligt road av nationalstater och ännu mindre om det är nån slags etnicitet eller religion som skall vara kittet.
Men vi är där vi är.
Israel finns och består av ganska vanliga människor som går upp på morgonen och äker iväg till sina jobb. Flörtar, älskar och ser kassa filmer, precis som du och jag.
Det som är ovanligt är man alltid är hotad till livet som israel.
Döden kan komma när som helst och var som helst och det vore naivt att tro att det alltid plockar fram dom bästa sidorna hos en.
Kanske är det din unge som får huvudet bortsprångt på väg hem från skolan, eller din morsa när hon handlar grönsaker på marknaden.
Man blir lite sur av sånt.
To say the least
Var och varannan familj har dessutom mist en son, en far eller en kusin i något av krigen och då kan det lätt bli så att man tröttnar och väljer den hårda vägens politik.
Och det drabbar förstås oftast fel palestiner, inte nån äcklig fundamentalist, utan en vanlig unge på väg till skolan eller morsa på väg till marknaden...
Vad omvärlden ska göra?
Ja, vad fan kan vi göra?
Israeler och palestinier får nog själva komma på vad som ska göras, är jag rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar