Vi satt i hans pojkrum på Dirigentgatan uppe på Kaverös, nångång mot slutet av gymnasietiden. Han satte på Dave Edmunds "From small things big things come", specialskriven av självaste bossen. Det var fanemig den bästa låt jag nånsinn hört, men sådär har jag ju sagt många gånger. Som så många av Springsteens låtar handlar den om bedrövelser och bilar, drömmar och livslögner. Vi var rätt unga och vuxenlivet var ett oskrivet blad. Ganska bekymmerslöst, det skulle nog ordna sig, trodde jag. Sen skildes våra vägar och min vän, pressad av krav hemifrån bröt samman, las in, medicinerades och blev aldrig den framstående ekonom som familjen hoppats på. Han började jobba på ASG, blev aktiv i facket, träffade sin kärlek på en busshållplats och har det säkert rätt okej nu. Låten är inte lika magisk längre, men fortfarande bra. Jag flyttade till Malmö och är vilse på Värnhem, men har det också någorlunda bra.
From small things big things come.
Livet kan vara som en Springsteenlåt rätt ofta.
Och, Mats, om du läser detta,
hör av dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar