18 juli 2021

Lost in translation.

Morgonen den 17 juli är en lördag och jag vaknar och vill inte leva mer. Så illa är det. Jag vet med självklarhet att jag inte kommer att agera på det, oroa er inte. Men det är så mycket som inte är i mitt liv, så många drömmar är ouppfyllda. Jag har lagt sommarens alla ägg i en korg och den som jag i förra bloggposten kallade "min A", har sagt att hon tvivlar på mig och på oss under kvällen och det är vad det är. Jag tänker att hon väl inte är något för mig heller. Tror hon gör rätt i sin analys. Allt talar ju emot oss. Alla fysiska fakta säger att det inte borde vara vi. Ändå vill jag. Fan vad jag vill. Och sommarens sol hatar min hud och gör den röd och svedd och allt fint som var sommaren 2021 är bara skit från en dag till en annan. Det som gjorde att jag så snabbt som möjligt ville komma tillbaka till Malmö, driver mig nu bort och iväg. Livet. Ensamheten och känslan av att ingen älskar mig eller någonsin kan göra det är tillbaka. Under en tid var jag fri från det. Jag var orolig men hoppfull. Det fanns någon vars Anders jag var och ville vara. Vid tiotiden plingar det och hon ber om ursäkt för vad hon skrev igår. Jag säger att det är lugnt. Men hon skrev det ändå och såret är öppet. Det ska komma att bli värre. Under träd vid domkyrkan i Lund ligger jag och begrundar lövverket. Hundratals människor tyckte om att jag var i ett förhållande. Fan att det inte kunde få vara så. Fan att vi inte kunde få fortsätta att undersöka och se, lära känna och kanske, kanske ha det här for life. Johanna och jag pratar om gud och ritualer och jag börjar hoppas igen.
På kvällen blir det skarpt läge. Som alltid på nätet, aldrig med röster som hörs eller den andres andning, utan bara kalla bokstäver. Jag slår upp ett glas vin. Detta ska jag också överleva. Men jag vill mer än överleva. Jag vill älska och bli älskad. Känna och bli den som någon känner på. Men det kanske inte är för mig längre. Kanske är det över. Jag värjer mig mot självömkan, men det kommer ändå. Jag hatar att vara ett offer, men orkar inget annat. Jag önskar och jag ber, men gud eller om det bara är note to self lyssnar inte.

1 kommentar:

Anonym sa...

"Älska och bli älskad". Självklart, det är det vi människor vill, även om vissa påstår sig att inte bry sig. Men ändra inte på din person, hur du är och reagerar, du är född med en personlighet och om du försöker att ändra den, är det som att förneka dig själv. Och det blir ingen lycklig utgång.
Det finns någon för alla, jo jag tror det, men det kan ta en helvetes tid att hitta den personen. Leta inte, ansträng dig inte, var bara du och stå ut. Rätt vad det är dyker hon som var menad för dig upp.