Då är pogromerna här igen.

Mannen hade en nationsflagga upphängd i sitt fönster. För det fick han rutan krossad och när han gick ut på gatan för att se vad som hänt blev han grovt misshandlad av ett okänt antal modiga män i grupp. Det var här i Malmö, så långt från alla världens oroshärdar. Självklart kan allt ha handlat om något annat, självklart kan polisens presstalesperson ha missuppfattat allt. Ja, det hände här i lugna fina Sverige, där vi säger att vi löser konflikter genom samtal och inte med politiskt motiverat våld. Om det var vi ju så överens när Showan och några andra överfölls och misshandlades av nazisvin i mars. Jag skulle vara glad om samma regler tillämpas här och nu. Så tänker jag på tjejen som sprang Jerusalem marathon samtidigt som jag 2012, iklädd en palestinsk flagga. Ingen brydde sig, inte de tungt beväpnade soldaterna som vaktade loppet och ingen annan deltagare eller funktionär. Eller brydde sig kanske de gjorde; men de fattade väl att i en demokrati kan man ha allsköns åsikter som inte stämmer med ens egna, även om sånt man själv tycker är självklara sanningar. Det enda undantaget är att man inte får hetsa mot folkgrupper. Men en flagga med davidsstjärnan på, för det var ju Israels flagga som mannen hängde i sitt fönster, gör att vissa ändå tar sig rätten att använda våld. i någras ögon är de judiska symblerna och den judiska staten så avskyvärd att inga vanliga regler gäller. Här tror jag att media och opinionsbildare får ta en del av ansvaret. När det gäller Israel så struntar man i den faktakoll och de ord på guldvåg som annars utmärker oss försiktiga generaler i kalla norr. Och om media och etablissemang negativt särbehandlar den judiska staten, så kommer vanligt folk att göra det. Då är pogromerna här igen.