Om du vill göra revolution, skaffa en kostym

Ska man förändra världen, då får man ligga i, sjöng Robert Broberg. Det finns sällan några genvägar. De som berömmer sig med att vara "aktivister" och kräver saker här och nu får sällan saker gjorda på ett bestående sätt. Den som springer naken nerför gatan får troligen uppmärksamhet en stund, men glöms lätt bort en stund senare. Möjligen plockar någon av oss politiker upp plakatet och läser vad det står, men troligen inte. En kopp kaffe och ögon som möter ögon med skarpa argument är betydligt effektivare lobbying.
Därför har vi gröna politiker nästan genomgående gjort det som måste göras, vi har skiftat fokus från form till innehåll. Vi klär oss inte längre i smutsiga tröjor och säckiga byxor när vi går på möte.
Personligen har jag förresten aldrig fattat det fina med att klä ner sig, men så är jag ju också en vanlig kille från Biskop som flyttade vidare och inte någon med borgelig bakgrund som skäms över det.
Och så går det vidare. Vi får heller inte vara så sekteristiskt förälskade i våra åsikter att vi inte kan lyssna med bägge öron och sen när vi har ordet säga emot eller eventuellt lära något av någon vi trodde var en fiende. Även om öronen blöder och hjärtat förvrids av vrede: stay cool, hen har rätt till sin vedervärdiga åsikt.
Politik byggs på lång sikt och är en förtroendebransch. Du måste välja om du är på jorden för att visa upp dig eller för att förändra. Du kan inte ha både och som mål. Därför är jag glad att Jenny inte längre står på någon av våra listor.
Det vi nu får fråga oss är hur hon alls kunde hamna så högt. Vad är det som gör att vårt parti ännu är så sårbart och så öppet för folk som inte accepterar en gemensam agenda. Men det tar vi internt, det hör inte offentligheten till. Allen Ginsberg sa: om du vill göra revolution,  ska du köpa dig en kostym. De orden står sig bra.