Alla visa mellanösternkännare, dom dyker upp igen.

Inte en grej till om Israel, suckar ni och jag håller med. Jag har nog under årens lopp sagt vad jag borde och lite till om frågan. Och vad jag än sagt och vad jag än gjort så är det inte här i Sverige konflikten mellan olika grupper och ambitioner där nere löses. Vi är bara publik som kan jubla eller oja oss efter behag. Det blir relevant för oss bara när det indirekt drabbar oss (genom ökad antisemitism,  tex) annars så är det ytterst de stridandes sak att skapa fred.
Men det som slår mig nu i dessa dagar är den strida strömmen av tvärsäkra tankar aningslösa analyser. Alla möjliga tycker sig veta när var och hur frågor ska lösas i en region som man knappast ens besökt och om man har det så har man gått längs en snitslad stig som något gjort i något syfte. Lite ödmjukhet vore fint. Och att liksom sätta upp en spegel och själv se hur de hårda orden studsar som en stinkande gummiboll i julihettan.