Jag springer ut och lyssnar på en p3-dokumentär om Christiania. Det får bli mitt egna nordiska forum. Feminism är ju det jag sysslar med hela dagarna i mitt arbete i praktisk vardaglig handling, så jag kan vila från ryggdunkandet just ikväll. Löpningen går åt skogen. Mina luftrör verkar ha pajat helt. Inte konstigt när man bor på stan skitigaste gata. Nox påverkar oss, bilpendlarnas frihet går ut över min hälsa. Om det har jag skrivit massor här i bloggen. Om mitt jobb skriver jag mindre och mindre, men rättegången mot dagispedofilen i Högsby skapar ringar på vattnet som når ända hit till Malmö, så det känns oundvikligt. Jag kommer inte undan. Men jag vägrar att vara en representant för män i förskolan. Jag har ingen lust att särbehandlas åt något håll. Men det spelar ingen roll vad jag vill, jag blir ändå en symbol. I Sveriges största tidning, sunkblaskan Aftonbladet ifrågasätts om män alls ska lockas att arbeta i förskolan. Skräptidningen kunde liksom inte låta bli att hugga på den kroken. Tanken att män som frivilligt väljer att jobba med barn har suspekta agendor ligger och puttrar i nere i folkdjupet och frågan var väl bara vem som först skulle exploatera det. Jag kan inte annat än att sucka åt saken. Christianiadokun tar slut och jagsläpar mig hem genomsvettig och dödstrött. Mitt eget nordiska forum är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar