Gårdsförsäljning på Möllan

I morgon sticker jag, Sara och svärfar ut på en biltur till Smygehuk, Ales stenar, lunch i Skillinge och promme på Stenshuvud. Ni vet, den där rundan man alltid tar med besökare i Skåne. Några böljande sädesfält och det blåa havet. Ingen raps längre, för vi närmar oss juli. Åh, livet. The glory av att leva i detta vackra landskap. Några gårdar kommer att ligga som målningar i vår väg och trötta bönder kommer att titta på oss från sina stallbackar. Njuta av landskapet hinner de väl knappast. Vi som valt att leva i städer förstår inte heller hur det är där ute. Åtminstone får vi hela tiden höra det. Ni fattar inte. En lösning som presenteras på landsbygdens försörjningsproblem är gårdsförsäljning av lokalt producerad alkohol. Det så framgångsrika alkoholmonopolet ska alltså brytas för att landsbygden ska kunna leva utan bidrag och för att urbaniseringen ska begränsas. Fylleturism är alltså svaret på frågan.
Jag håller inte riktigt med. Förvisso är jag både nykterist och glädjedödare. Men om droger är en framtidsbransch, så borde fler än jag vara bekymrade. Och om det nu är en framtidsbransch och bra lösning på Österlen, så är det svårt att argumentera mot gårdsförsäljning här på Möllan. Det kan väl puttra damejeanner både här och där. Malmö har hög arbetslöshet. Vi kan behöva lite nya entreprenörer. Vår lilla hårt skuldsatta brf kanske kan få dispens och odla jazztobak i pallkragar på gården och sen sälja dessa örter till glada förbipasserande. Det skulle i ett slag göra oss ekonomiskt oberoende. Efterfrågan finns, det märker alla som rör sig i området. När man väl börjat tulla på den restriktiva drogpolitiken är det bara fantasin som sätter gränser.