Jag spelar i ett band

Får ständigt frågan om hur det går att samarbeta med sossar och vänsterpartister och i partiet som jag är med i, men då och då kritiserar. Och jag säger som det är: jag spelar i ett band. Vi kommer överens. Ibland även med människor man ser sig långt ifrån i retoriken. Förändrar världen är inget man gör ensam i sin soffa.
Ibland svider det såklart när jag får gå med på extranummer som jag aldrig skulle satt på min setlist på eget initiativ, men allra oftast ger vi och tar mjukt och fint till vi satt repertoaren. Och efter det gäller lojalitet ut i fingerspetsarna.
Beslut man varit med om att ta fram kan man inte kritisera mot i efterhand, då tappar man förtroendet, då är man opålitlig. Det kan gå en tid och man kan ångra ett val, men man måste våga släppa taget och falla i andras famnar och finnas där.som stöd när det blåser. Politik är sällan fagra tal i plenum. Oftare är det handlingar som ska läsas och ord som ska granskas på väg mot förverkligandet av visionerna. Regeringsduglig är man när man vågar försvara obekväma och trista saker och peppar andra mer än man för fram sina egna små tankar. Så här i bloggen kan ni läsa skarpa formuleringar, lösa tankar och en och annan förflugen formulering, men aldrig rygghugg. Jag spelar i ett band. Jag får ett och annat solo, men mest ska mina harmonier vara en del av en större ljudbild.