Vi hatar inte, vi älskar, vi är Möllans pärlor

Några få namn i politiken fyller mig med vämjelse. Som när en bekant till mig nämner ett namn på en av sina gamla kollegor som var fritidspolitiker samtidigt med mig under min förra vända.
Jag minns hur hen hånade sina motståndare, högg på meddebattörer som stakade sig och även i sin övriga gärning visade ett förakt mot svaghet som gissningsvis dolde en stor portion osäkerhet hos hen själv. Mot den personen kan jag nära en avsky. Men det är inte fint och jag försöker tygla det.
Att hata människor är dåligt och dömt att misslyckas. Hatideologier lyckas inte skapa något bestående gott.
Det kan man ju tänka på när körerna ljuder i alla medier. De flesta i politiken är tråkiga, men helt okej. Som jag själv ungefär. Det är klokt att behandla även politiska motståndare som människor man delar något med. Du kan tyvärr inte bara dunka dygg med dina kompisar, då förändras inte världen. När jag gör mina ställningstaganden försöker jag se till så att det är.en del i en större målbild. Inte något utopiskt samhälle, utan mer en fysisk bild av snurrande vindkraftverk och spårvagnar som plingar och en jude i kippa som går ombord på hållplatsen här nere på gatan och en pappa som cyklar förbi på den breda cykelbanan med två ungar i en cykelvagn bakpå.
Det är bättre att ägna tiden åt att älska den värld man vill ha, än att hata dom som tycker annat.