Till sist kom ändå sommaren

Till sist kom ändå sommaren till stan och torget och gatorna här på Möllan fylldes med folk. Det är samma sak vartenda år och det är alltid lika underbart. Här på Möllan ligger man ovanpå sin svala säng med fönstret öppet och hör hur en bil glider förbi nere på gatan med skön arabisk musik som strömmar ut genom fönstret. Det är sommar och syrenerna doftar precis så vackert som Gullberg, stadens store poet, diktade om för väldigt länge sedan. Hans näktergal har jag däremot aldrig vare sig sett eller hört. Kanske var det bara något han hittade på. Sommar och innanför brevinkastet låg rasisternas valbroschyr inlindad i ett afyrapapper som det stod samhällsinformation på. Det lackar på mot den fulaste valkampanj som någon nu levande svensk har upplevt. Vi ser det redan i jakten på Maud Olofsson och vi kommer att få se etter värre. Själv lovar jag att diskutera politik hela vägen in i fullmäktige. Och även om jag tycker illa om Mauds anakronistiska vargslaktarparti för bidragsbönder, så kommer jag aldrig att hugga på hennes person. Jag tror till och med jag föredrar Maud framför fegisar som som inte vågar yttra minsta lilla egna tanke utan kolla av med sifomätningar och rådgivare. Här är ett vallöfte: jag kommer aldrig att censurera mig för att bli populär. Däremot kommer jag att stå lojal med de beslut som jag varit med och fattat och snarare skjuta fram andra än att ständigt själv ta varje chans att synas. Inte för att jag är så fin, utan för att vi inte kan kandidater i valet som består av en patetisk samling klickjägare som irrar omkring utan röd tråd. Om det behövs kliver jag såklart fram och tar ansvar och strider, det behöver ingen oroa sig för. Så kom då äntligen sommaren, med heta diskussioner och kryddstarka korvar. Så far partiernas budskap och hemvändande flyttfåglar genom luften och markerar att det är en annan tid nu. Så är jag en del av allt det där på gott och ont.