Detta jävla Danmark (och lite valanalys)

Fyra hjul rullar över bron till Köpenhamn. Det är dagen efter valet och Malmös miljönämnd åker till grannstaden på studiebesök. Vi ställer bussen, byter till cykel och cyklar runt i stan och tittar på spännande saker. Men dessutom pratar vi om valet. Vi är politiknördar, vi analyserar och kan siffror och distrikt.
Mitt parti sveper in och blir näst största parti i valet, men i mina hoods är feministerna snäppet större. Det är som det är. En snabb eu-valsanalys är fi tar vår gamla plats som outsider, medan vi gröna är etablissemang och ansvarstagande. Ingen räknar bort oss längre. Vi bryter ny mark, som klichén låter. Moderaterna är trötta losers som nu i efterhand säger saker som att det är så jobbigt att regera. Ingen vill hänga med ett parti på dekis. Inga utom de allra lojalaste. Och rasister och småskurna, missnöjda anakronismer finns. Men vi kommer aldrig att låta dem bestämma.
Då är jag mer konfunderad när det gäller Danmark. I Köpenhamn finns så.mycket.jag tycker.om av alternativ och nytänkande. Det är cyklar.och Nörrebro, det är Christiania och hygge. Och drogliberalism som jag inte alls gillar. Och så rasismen. Den är öppen och tydlig, den gömmer sig inte. Den är obegriplig. Men utanför fina Köpenhamn så är Danmark ett jävla Sjöbo i väldigt hög utsträckning. Hillbilles, kan man säga, men de är sällan särskilt elaka eller dumma. Det är kanske självgodhet. Vi mot dom. Lite som jag känner i mitt rosagröna kvarter.