"Inte till salu"

Ni som läst min blogg några år vet att jag inte är så imponerad av den socialistiska vänsterns analyser och tycker att första maj är lite otidsenligt. Jag tänker tyvärr mer på missiler som glider förbi Kreml på lastbilsflak och feta fackpampar som bara med ansträngning kan ta sig från Stortorget till Folkets park, än på något fint och radikalt när denna dag är i antågande.
Jag vet att det är orättvist att säga så men för mig känns parollerna oftast som SM i enfald eller repriser från förr, eller varför inte både och.
Och allra enfaldigast är Vänsterpartiets paroll om att dom inte är till salu. Där står ett kommunalråd, vars goda arvoden vilar på kompromisser inom ett rödgrönt samarbete, på stans grönsakstorg och försöker framställa sig som en liljevit outsider mitt bland grönsakshandlare och försäljare av mer dunkla varor och tjänster. Och antyder då att andra partiers politiker kan köpas. Men jag har svårt att lita på dem som spelar oskyldiga och jag skulle troligtvis aldrig köpa en begagnad cykel av Jonas Sjöstedt. Vägen till framtiden är kantad av sellouts och köpslående, sån är verkligheten.  Ingen som ska förändra världen går fri. Det finns inga gator av guld i en paradisisk framtid och inga änglar någonstans.