Nu är det Håkan Hellström man ger sig på. Han är ju vit man och snart 40, bevars. Och då ska han hålla käften eller i alla fall inte tro att han varit med om något. Han ska axla sitt ansvar och tänka på svälten i Sudan eller så. Se de stora linjerna och hur privilegierad han är. Stå tillbaka för representanter för de förtryckta grupperna. Men Håkan är till skillnad från andra personer som debatterats i veckan inte ordförande i någon förening med familjestadgar på hemsidan eller så. Han skriver och sjunger väl vad fan han vill. Kravet att vi alla ska stå upp och vara representanter för vår hudfärg, ålder, kön eller klass eller det lag vi håller på bygger på missförstånd om begrepp som individ, struktur och samhälle. Det tycks mig som om personer som vet med sig att de är privilegierade som individer, drar till med strukturer för att se ut som offer och i andra ändan bankas individen Håkan ner för att han som vit och medelålders har mage att sjunga om tjugoårsåldern och om livet i Tynnered. Det är på sitt sätt begåvat; om man inte tror sig kunna nå framgång på egna meriter så kan man ju dra ett kort. Det kanske är bra för karriären, men det förlöjligar viktiga saker. Så lämna Håkan ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar