Innan radioskuggan

En mamma kommer och lämnar en present till var och en av oss. Jag vet att det är en uppoffring; familjen bor sex personer i en tvåa på Herrgården och har inget PUT, utan går i ångestfylld väntan på det heliga dokumentet. Om ni undrar så är barnen födda i Sverige och talar någorlunda bra svenska. Mamma talar engelska med oss och ser oss i ögonen och är så tacksam. Vi tar emot, men det skär i hjärtat. Ingen förälder behöver ge mig något, jag är på jobbet och gör det jag ska. Min arbetsgivare betalar mig och så sent som idag bokade jag en magnifik avslutning på vår kubaresa. Jämfört med barn och föräldrar på förskolan är jag privilegierad och även jämfört med de allra flesta på ön som jag åker till om bara några timmar.
Jag har ett ansvar och plikten att förvalta mina möjligheter väl. Nu går jag in i radioskugga nån vecka eller så. Ha en vit jul, you hear, så återkommer jag på nyår med en årskrönika.