Vi vaknar upp i ett land där rasister igen får tvåsiffriga opinionssiffror och där den goda sidan fortsätter sin misslyckade strategi. Det fungerar inte att kalla rasistsympatisörerna wt och idioter, det funkar inte att skriva indignerat på sina polares fb-sidor och det funkar inte att mata på med statistik. Inte heller har det fungerat att skandalisera deras riksdagsledamöter.
Det är nog helt enkelt så att de som lever på att vara antirasister eller som bor fjärran från verkligheten inte når fram vad dom än säger. Det är alltså i första hand fel människor som talar och i andra hand fel saker som sägs. Vi kan fan inte vifta bort människors oro över förändringar, vi måste göra det vi så länge sagt: ta debatten.
På arbetsplatser, släktkalas, i krogvärmen och i den kalla hållplatskuren. Med dem vi gillar och med dem vi hatar.
En lyssnandets pedagogik som tar avstamp i människors vardag, bland varsel och pepparkaksgubbar och söner som måste lämna sin kurdiska flickvän för att familjen inte accepterar en svensk i släkten. I ett Sverige där judiska barn överfalls med snöbollar och där den som heter Lakatos varken får jobb eller lägenhet. Lyssna först, tala sen.
2 kommentarer:
Jag skulle skriva något smart, men tappade orden och håller bara med. Hur var det nu, det är inte styrkan i droppen som urholkar stenen, det är droppens förmåga att ständigt falla. Eller så.
Vad menar du med "rasist"?
Skicka en kommentar