Rosa skor

Pojken som vi kan kalla Ahmed kommer till dagis med hårspänne och får syn på ett par rosa skor i tamburen. "Såna skor, mamma", säger han och mamma svarar att han såklart kan få ett par om det nu skulle göra honom glad. Mamma ler lite trött åt mitt håll. Hon inser att detta med färger på kläder och hårlängd och namn är bagateller i sammanhanget. Mer eller mindre skitsamma. De grundläggande frågorna om varje människas rätt att välja sitt liv handlar om helt andra saker. När pojkar och flickor fortfarande tilltalas olika i förskola och skola, när pappor bara tar ut en dryg femtedel av föräldraledigheten, när tjejer råkar falla från balkonger, när man blir särbehandlad inom socialtjänst, sjukvård och arbetsförmedling, så är rosapratet helt oviktigt. Ändå tar det plats. Ändå fylls debattsidor och bloggar med privata minnen och oväsentliga anektdoter. Och trots Ahmeds rosa skor kan jag nästan garantera att han kommer att växa upp i en fattigdom som de fina tjejerna i föräldraspalterna bara läst om i tidningen eller sett på TV. Och trots att han älskar att klä sig i fin klänning och dra barnvagnar kan jag nästan lova att han varken kommer att ta ut föräldraledighet eller ännu mindre bli dragqueen. Oavsett objektiva förutsättningar begränsar vi hans valmöjligheter. Det är vad det handlar om.