Inte samma Milan

Zlatan och jag bor i samma stad, som sången säger, men egentligen bor han väl i Milano och det gör absolut inte jag. Skulle inte vilja heller. Skulle jag onte bo här, så skulle jag bo i Göteborg eller i New York, aldrig Italien, så det är tur att ingen köper mig. Zlatan bjuder hem folk på vildsvin i sin grosshandlarvilla på Limhamnsvägen och alla tittar förundrat på honom och hans egenskjutna gris. Det är nåt gulligt med män som kommit till pengar och måste göra en massa dyra saker för att dom liksom kan. "öh, nu ska jag skjuta ett vildsvin och bjuda folk på". Här i hemmet skjuts vare sig grisar eller annat, men nere på torget sköts det människor härom veckan, utan att vi märkte något. Det händer mycket som man aldrig märker. Så vi i drömlägenheten på Bergsgatan kämpar istället med el som bara funkar så där och köper skitsnygga bord på myrorna och öppna hjärtat och träffar en helt annan Milan än fotbollsklubben, när vi besöker avfallsmonopolet på söndagen. Hemmet är lite småpyntat, så vi kan bjuda hem folk på fotboll och mat och prat om resor, politik och livet och såna grejer. Sällan vildsvin, dock. Aldrig, strängt taget.