I begynnelsen var inte boken

Jag sitter i min bekväma laminofåtölj. Rakt föröver är en feministisk affisch, vid sidan av den bokhyllan. Aldrig i mitt långa liv har jag ens slängt en bok, än mindre bränt en. Och, jodå, här finns koranen, men också en bok av Stalin, fast allra mest bra skönlitteratur. Jag är en notorisk läsare. Frågan är hur det står till med den saken hos tvärsäkra tyckare som predikar om yttrandefrihet eller respekt för andras tro. Men i begynnelsen var inte boken. Det var ordet. Och om din tro är så svag att du måste bränna svenska- eller regnbågsflaggor för att höras högt nog, så har du hamnat fel. Jag gissar dessutom, kanske fördomsfullt, att du inte respekterar den religiösa symbolen davidsstjärnan mer än att du sett den eldas på en demonstration eller överkorsad på en nidbild. Mitt förslag är att du andas och lär dig att leva med att världen är full av människor vars övertygelser du aldrig kommer att begripa, precis som andra kanske inte förstår dig. Vila i just din tro. Själv dras jag till trosföreställningar som som inte missionerar, som inser att det finns olika sätt att vara en god människa och göra gott för andra. Börja med att inte göra mot andra det du inte vill att andra ska göra mot dig. Läs en bra bok. Om du vill så kan jag tipsa dig om några bra titlar. Och till dig som nickar med, men som i själva verket bara vill pucklar på muslimer säger jag precis samma: tagga ner. Gör en människa väl istället.