Don't look back in anger

Varken Sara eller Malin ville åka till Blackpool under våra englands- resp England/Irlandsresor. Men jag har en dragning till det proletära och bedagade, så jag ville. Och nu när jag bestämmer själv så blir det en natt I Blackpool. Det blir resans bästa övernattning. Stället är ett underbart B&B där  många lager målarfärg kommit att pryda väggar inne och ute. Frukostmatsalen är fint dukad redan på kvällen och det polska paret som driver stället är påtagligt trevliga. Dessutom är det billigt, märkligt nog är den sortens ställen billiga att sova på. Eller så märkligt är det kanske inte, tänker jag när jag går ut. Blackpool är en badort, men ingen badar, för det regnar, istället cruisar (nåja) de längs tusen fish and chips-ställen och skrikiga spelhallar. På två av tre pirar får man gå ut, den norra är tillfälligt stängd. En kvinna med en öl i varje ben erbjuder sig att ta en bild på mig med havet i bakgrunden och jag tänker att havet förlåter allt. Sjöluften, måsarna, allt. Klart att de åkte hit från Midlands gruvor och fabriker, klart att  Blackpools tingeltangel var paradiset. Men nu är det längesen. Oklart vilka som åker hit nu, jo jag förstås, romantikern.

Sen blir det några timmar i Liverpool och beatlesturism och det är tredje gången jag är där och jag ska inte gå på museerna, möjligen leta rätt på den där puben Malin och jag gick på, men det huset är nog rivet och vem är jag att kritisera andra städers byggande. Huset i Manchester där vi gjorde Sven vet jag är borta, men det finns annat att se där, människor, parker och en pub där Oasis sjunger don't look back in anger från högtalaren, för det ska man inte.