Politiskt var jag ett under av redlighet och vi var ett gäng som försökte reda i kaospartiet och redan 1994 var partiet tillbaks i riksdagen. Vi hade gjort ett bra jobb med att rensa ut de värsta dumheterna och främst bland de främsta då var Birger Schlaug. Jag andades ut, lämnade riksorganisationen och började samma process i Malmö. Två val i rad toppade jag kommunfullmäktigelistan och fick lite styr lokalt. Av oss på bilden är troligen bara Ulf kvar i partiet. Vi andra har dragit. Och tiden har ätit och druckit och tweenien har blivit en 40-åring, blek och härjad, med kråksparkar runt ögonen och de första gråa hårstråna tydligt synliga i luggen.
Kortet vi på nittiotalet kunde dra var: ung och radikal. Det förlät mycket. Nu funkar inte det. Nu behöver det svenska gröna partiet bli vuxet. Avskaffa det infantila språkrörssystemet, välja en snygg och smart människa i kostym eller dräkt som säger de radikala saker som behövs. Sluta med det enfaldiga rotationssystemet som gör att så fort någon lärt sig något, så ska de sluta.
Jag går på stan med min vän och undrar varför jag ens bryr mig. Sedan en tid är jag socialdemokrat. Jag är hemma i rörelsen. Hon, som är från ett helt annat ställe, skakar på huvudet. Vi lägger ner politiken för en stund och kollar konst och äter ramen och chokladkaka i tur och ordning.
Det är en solig dag i Malmö.
Allt blir bättre då.
Mitt hopp om det svenska gröna partiet är svagt. Men ni behöver inte lyssna på mig.
Ni gör antagligen inte det.
Men vid 40 så ska en ha en substans, en ryggrad, lugna andetag och lärt sig av sina erfarenheter. Tyvärr ser jag inte det hos Miljöpartiet de gröna. Men det kan vara jag som har fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar