Men idag är det anständiga mängder och lugn och inte lika uppskruvat som senast. Det funkar väldigt bra. Fast ska jag vara ärlig så drack jag vin igår och ännu ärligare är att berätta att jag tog den sista slatten vitt när jag kom hem för en stund sedan. Det börjar bli lite mycket och ofta. Vi sitter och har det fint, men hör också berusade människor ropa högt om saker de tycker är intressanta och några pratar med oss, det är ingenting, bara struntprat plus lite fotboll och jag tänker: "Är det sån jag blir på fyllan, så vill jag aldrig mer vara berusad". Vill inte tappa min värdighet och min koll på läget. Fast jag vet ju att jag kommer att bli berusad igen, men nu drar jag ändå i bromsen en smula. Vill inte vingla runt på Knutpunkten och fråga efter vägen till tåget som mannen vi möter nedanför trapporna och inte säga och göra sånt jag inte kan stå för dagen efter. Jag är inte finare än någon om ni nu trodde det. Inte sämre heller. Jag är som alla andra.
Att utmana sin självbild är svårt. Att inse att alkoholen inte nödvändigtvis gör en till en glad gamäng är jobbigt som fan. I elva år drack jag inte alls. Dit behöver jag kanske inte igen, idag gick det ju bra. Men den älskade jävla alkoholen gör mig ung på nytt. Och jag vill vara vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar