Månen hänger hel.

Sommaren tar slut med vind i ansiktet och måttlig kyla när jag trampar genom en trolsk skog, genom sovande tätorter på slätten och sen efterhand närmar mig hemstaden. Månen hänger hel och övervakar och det plingar i min lur och fortfarande kan jag bli förvånad över att någon vill göra något för mig. Att jag kanske kan vara lite viktig och göra något för någon. Det är en intensiv helg av solnedgångar, nya bekantskaper utanför min vanliga bekvämlighetszon, samma bokstäver, men ändå så helt annorlunda. 

Livet kickar in igen.