Jag är team Lena

Det var i en annan tid. Jag och några till utvecklade en förskola i Pildammsparken där verksamheten bedrevs utomhus hela tiden. Tids nog skulle jag falla i onåd, men då var jag mr Stock och sten. Eftersom jag trodde på det vi sysslade med, så använde jag mina kontakter för att marknadsföra vår idé. En dag kom den då nyutnämnda förskoleministern på besök. Cheferna svassade runt henne och pressen fotade. Det var väl bra nog. Men sen stod Lena Hallengren och jag och snackade på riktigt. Hon var uppriktigt intresserad och jag förklarade som en människa till en annan medan kaffet kallnade i våra plastmuggar. Det var en fin stund. Sen åkte hon iväg och allt återgick. Men Lena Hallengren förblev en favorit för mig. Nu under pandemin har hon som socialminister fått ta ansvar och skit. Jag vet att hon slåss mot en förfärlig sjukdom, men tanken på henne som partiledare och därmed statsminister tilltalar mig. Tuff, men tydligt ideologisk. 

Och kvinna. Det har visst uppstått en diskussion där andra talar om för oss socialdemokrater att vi minsann inte ska kvotera in en kvinna bara för att. Men just det tycker jag att vi ska. Jag vet att det i vårt stora parti finns lika många kompetenta kvinnor som män. Men Sverige sticker ut som ett av få länder i vårt närområde som aldrig haft en kvinnlig ledare. Det är dags nu. Och Lena är en favorit, men även Magda är bra och säkert fler. Vi får fundera och sen fattar kongressen såklart ett bra beslut.