Hösten är bra

Träffar henne på Entré och vi pratar och det ska inte vara vi, för det ska visst inte vara jag plus någon annan. Jag gissar att jag är för mycket i mig själv just nu. Inget ont om henne, hon är en pärla bland sandkorn. Cyklar hemåt och kväĺlen fylls av halvfulla glas och möten med min spegelbild. Min balkong är inte platsen för romantiska träffar längre, det är snarare där en sakligt ska behandla världsläget, ni vet, klimatet, Afghanistan och klassklyftor.  Maria klappar om mig from a distance och alla mina fiender läser detta och undrar. Men mer än så får ni inte veta. 

Hösten är bra, för då får en saker gjorda, skriver jag till någon. Hösten är bra, för då kan en begrava sina romantiska illusioner, göra starka grytor och kompa dem med mörkt rödvin och tycka att regnet smattrar fint mot rutan. Nya böcker, nya filmer och detta ska också passera.