Hej och tack, skitsommar, nu ser vi framåt.

Pia skrev att jag skulle säga till mig att bara se framåt i tre bloggposter. Challenge accepted. Vi tar det i ordningen relationer, jobb och politik. Börjar med det svåraste. Relationer; vilket innefattar kärlek, vänskap och andra nära relationer. 

 Min blogg är vanligen mina impulsiva nedslag i vad som helst som kommer upp. Nej, inte vad som helst. Jag har vuxit ifrån lusten att ge igen på folk. Hämnden är aldrig ljuv, bara destruktiv och jag har ingen att hämnas på, fast det hade väl gått att hitta på. Ja, hejdå skitsommar. Du blev som plomb som föll från min tand och blottade den för ny karies och jag i fällor jag trodde jag vaccinerat mig mot. 

Här kommer då en handlingsplan. Även när jag är livrädd för en evig ensamhet så ska jag hålla på mina gränser och inte försöka kvala in genom anpassning. Jag kan finnas där för andra, men jag säger när och hur. Också när ångesten nästan stryper mig, för det gör den ibland. Men det är alltid bara nästan. Det ska också passera. Och jag ska aldrig mer göra våld på impulsiva Anders, för det är ju det som är jag. Så träffade jag alla viktiga människor i mitt liv, utom ursprungsfamilj och ungar, för biologin rår vi inte på. 

Och lyssna: den som inte tycker om min impulsivitet tycker inte om mig. 

Så är det bara.

Allt du ber om kan du inte få. Ibland säger gud till dig att tänka jävligt noga efter. Men jag är ju en Jakob som slåss med honom i öknen och vill vinna. Det är ett barnsligt drag hos denne distingerade äldre man. Jag kan inte ljuga för gud eller mig själv och aldrig vinna, det är bara att fatta det.

I handlingsplanen står också att det är slut med att fly. Jag har lyckats lära mig att inte döva mig med att gå från en till en annan direkt och i vinet ser du bara sanningen en stund, sen är det berusning och det kan väl vara fint någon gång ibland, men inte för ofta. Jag ska löpträna och klara de lopp jag är anmäld till. Det behöver självkänslan och det är roligare att springa än att rulla fram. Bättre andning och mer tydlig kroppsform. Det är bra för mig. 

Här och nu är för buddistiska hundar och jag är en människa. Och jag drömmer om en hand i min och att vara någons. Och när hon med h är redo ska jag stå stadigt för henne med bägge fötter i marken. Hon ska se en man inte en rädd unge som klamrar sig fast. 

Nu kör vi. 

Jag är rädd som fan, men det löser sig.

Vi följer upp om en månad.