Chicago och nonsens om nedärvd rasism

Är i Chicago. Kom igår, promenerade längs den blåsiga lakefronten och gick på blues på kvällen. Idag ska vi gå på comedy show med svarta artister. Butikerna säljer muggar med the first lady, stans mest kända dotter. Här tycks de svarta ha en stor plats i samhällslivet och i kulturen. 
Saker har hänt, även om det är mycket kvar att göra. I Sverige firas idag årsdagen av avskaffandet av slaveriet, för vi hade slavhandel vi också, även om det naturligtvis aldrig varit svarta som plockat betor eller mjölkat kor på de skånska godsen. Det har däremot en del av mina förfäder. I närtid har jag haft politiskt mycket radikala mor- och farfäder som mer eller mindre slagits för jämlikhet mellan människor. Ändå finns det en teori som säger att jag, genom det faktum att andra svenskar på andra platser för tvåhundra år sedan handlade med slavar har nån slags nedärvd rasism. Jag ser det som fullständigt nonsens. Jag ansvarar för mina handlingar och möjligen underlåtenhetssynder. Något annat ansvar har jag inte, jag kan inte ens ta cred för morfars martyrskap. Arvssyndsteorin faller dessutom på annat. Den afrikan du möter på gatan kan lika gärna som du vara ättling till en slavhandlare, ty de onda vita männen köpte slavar av onda svarta män så länge slavhandeln existerande. Äveb araber handlade länge och väl med slavar. Det finns gott och ont i oss alla, men du kan välja gott och bekämpa det onda. Det är själva poängen med att vara människa