Så, då hörde jag polisbilens välbekanta sirener. Det gör man ibland här i New York, här som på många håll. Jag ligger i min säng på hotellet, klockan är fyra på morgonen, AC-n surrar och några andra gäster talar här utanför. Med jämna mellanrum far tågen på Long Island railroad förbi på sin stålviadukt, fulla med pendlare och folk som vill mötas i Montauk, som ligger längst i öster på denna ö och om sanningen ska fram är vårt rum inget källarhål, utan mer souterrain, som det heter på franska. Utsikren är mot parkeringen, som så ofta här i USA. Det är en sport för oss att hitta flygbiljetter över Atlanten som kostar som en resa till Stockholm och hotell med rena lakan och acceptabel frukost för priset av en bädd på ett vandrarhem. Nyckeln stavas förberedelser, planering. Så får vi råd att gå längs boardwalken ute i Coney Island och äta ryskt i Little Odessa i Brighton beach och bara vara här i världens huvudstad en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar