18 oktober 2015

Jag vill bara gråta (moderatsväng och hamaskramar)

Kanske är det som den där vänstersnubben skrev till mig: pallar du inte kritik (det handlade då om grova anonyma personangrepp) så ska du inte ägna dig åt politik. Nä, kanske ska jag inte det. Jag kan betala hyran utan arvoden, som ni vet. Å andra sidan ger just det mig friheten att säga vad jag tycker och det är en frihet värd att ta vara på. Ändå är det jag som inte är nöjd med politik och liv. Självömkan och självgodhet läker visst inga sår. Men två grejer gör mig extra gråtfärdig denna helg. Det ena och största är moderaternas sväng om migrationen. Man vet det som jag skrivit om tidigare, att detta att sossarna och m blivit mer anständiga om invandring lämnat flanken fri för SD att exploatera. Nu vill man ha tillbaks de alliansväljare man tappat. Svaret på det stavas gränsbommar. Det är så cyniskt att jag knappt hittar ord. Man har liksom vant sig nu vid öppna hjärtan och unga moderater i kf som brandtalar mot rasismen. Nu är det tillbaks till Bohman och Göran Holm. Jag orkar fan inte. Risken är dessutom överhängande att S följer efter, det är ingen tillfällighet att den gamle gränspolisen Ingvar Carlsson tittar fram från pensionärstillvaron. Inget sker av en slump i politiken.
Sen är det det där med att vänsterfolk och feminister i stan som är världskänd för sin antisemitism går hand i hand med hamasanhängare i akt och mening att svartmåla den enda lilla judiska staten. Ja, jag vet att ni tycker att jag tjatar, men kan inte en liten judisk stat av Ångermanlands storlek få finnas? Det finns typ 20 arabstater. Räcker inte det? Och Israel kommer att lämna de ockuperade områdena den dag de vet att det inte innebär döden.
Ni kan inte först gråta till Schindler's list och sen hata judar som faktiskt inte låter sig förintas, utan skjuter tillbaka. Israel ska varken bedömas hårdare eller lättare än andra. Den som höjer sin kniv mot mig får finna sig i att jag kämpar ner hen med alla vapen jag förfogar över. Och den dag regnbågsflaggor är lika vanliga i Ramallah som i Tel Aviv ska jag vara nöjd och glad, ty säg mig hur du behandlar dina minoriter, så ska jag säga vem du är.
Jag vill fan bara gråta.

Inga kommentarer: