Jag fattar så mycket mer nu. Sakerna klarnar, om än sent i livet, om än efter sökande, förnekelser och år av undran och missförstånd. Jag vet varför jag är som jag är. Och att jag aldrig är så ensam som jag tror. Det finns de som gör uppror mot mamma och pappa, medelklassbrudar som vill gå på herrarnas på krogen, salongsrevolutionärer som kan krypa hem till medelklassen precis när det passar. Häng inte upp er på dem. Frågan om normkritik, ja hela normalitetsdiskussionen är viktigare än ytan. Har du verktyg nog att tala om förtryck, så är du en bit på väg. Själv fattade jag aldrig varför jag jämnt hamnade utanför. Det var så mycket som hände på barndomens skolgårdar, bollplaner och i tonårens gathörn och mörka sidor av stan som bara svischade förbi mitt huvud. Jag var liksom i en helt annan bollpark, en som hellre gömde sig bakom böcker och drömmar med ett band som doftade av hav och fria vindar snurrande i kassettdäcket och mobbingen kom som ett stämpel på ett brev som redan postats, redan hamnat i sorteringen berett att delas ut. Ni vet. Det togs för all del tag i vissa saker, men som mobboffer är man lämnad ensam, åtminstone var man det i den så romantiserade dåtiden. Det jag vet nu är att jag aldrig blir normal, att det aldrig var ett alternativ. Jag vet det främst genom de speglar av mig som två av mina barn är, jag vet det därför att jag läst på och efter ändlösa nederlag och dyrbara terapitimmar. Och där har vi det. Kärnan i normkritiken är inte att få välja vem man vill vara, utan främst att bli erkänd som den man är. Jag är ju inte en tuff rebell som ifrågasätter roller, jag är en för vilken normal aldrig var ett alternativ och så här en bit in på andra halvan av livet så är jag tillfreds med det. Vi som aldrig blev normala, hur många slag vi än fick, hur mycket vi än skickades ut i korridoren, hur fulla vi än blev, finns och vi är här för att stanna. Nu använder jag mig av utanförskapet. Det är en befrielse. Tar det som en tillgång att stå på en annan arena. Men det hade varit guld värt om den kommit tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar