"När jag blir stor som dig, Anders, då får jag äta kalkon", säger den lille killen (som av föräldrarna ålagts att bara äta vegetariskt på dagis, eftersom allt kött som serveras i förskolan är haram) och nickar förnöjd. Och jag säger att det är självklart, när du blir stor så väljer du själv vad du ska äta och allt annat med. Replikväxlingen är inte så enkel och självklar som det kan låta. Den religiösa fundamentalismen finns lika närvarande i vardagen på Rosengård som pingstvänner i Småland och här som där har vi som fostrar och undervisar barn en skyldighet att säga som det är, när det kommer till rena fakta och lagar. Men, de duckas intill förbannelse inför religion och så kallad kultur. Och fast kollegor tycker jag är tröttsam, så vidhåller jag varje människas individuella rätt.
Så när en kollega som svar på en barnafråga påstår (inför barnen)att muslimer inte får ingå samkönade äktenskap, så svarar jag att det får man visst i Sverige. Och dessutom är det väl varje människas egen rätt att tolka vad som är rätt och fel enligt sin tolkning av det de kallar religion eller vad som helst.
Nej, jag är inte ute efte att förhärliga min egen insats på jobbet. Jag har såklart både bra och sämre sidor. Det jag vill är att uttrycka min irritation över allt jävla tassande kring kontroversiella ämnen. Man är inte rasist om man säger att man inte gillar vissa seder och bruk. Man snarare rasist om man tror att människor från andra länder är mindre vetande och inte klarar en rak och tydlig dialog.
Alla mänskliga rättigheter är individuella. Ska det vara så svårt att fatta?
1 kommentar:
heja!
Skicka en kommentar