Glory days

Ni minns den där Springsteenlåten som handlar om hur han träffar en gammal polare på en bar, men allt polaren snackar om är hur bra det var förr?
Gud bevare mig för den dagen jag blir sån. Det var inte bättre förr, inte roligare, inte enklare, inte alls. Det var förstås billigare att bo här i Malmö, men priset för det var att stan var halvdöd och tråkig. Nu är det många som vill bo här, fler än någonsin och då kostar det. Ska man jobba med ungar och med politik vill det til att man tror på nu och framtiden, annars kan man lägga av direkt.
Ändå finns det i alla fall två partier som längtar tillbaks och åtskilliga andra som inte känner igen sig eller som tycker att det är så många våldtäkter och så mycket våld och sådär. Jag har verkligen ingen aning om vad statistiken säger, men mina minnen från bardomens glory days är full av pennalism och våldtäkter på unga tjejer som verkligen inte anmälde, utan fick skylla sig själva.

Allra mest längtansfulla tillbaks till barnagans och skylla sig själv-tiden är Sverigedemokraterna och igår gjorde dom debut i min nya nämnd, Miljönämnden. Bjarne Kragh och Emmanouel Martyris är ironiskt nog själva invandrare och skulle väl bara med nöd och näppe klara språktestet de själva förespråkar. Ett tst i samhällskunskap av dansk modell skulle de inte alls klara. För det var uppenbart att dom inte begrep vad Miljönämnden pysslar med. en klok strategi är nog att låta idioterna prata till punkt, för med såna representanter behövs inga motargument.
Förresten, en sak var bättre förr.
Detta att vi då inte hade rasister i miljönämnden eller riksdagen.