Boende

Så är vi på plats i den underbara hörnlägenheten med torn och balkong ut mot 214:s pulsåder: Bergsgatan. Sara lagar sin sons mössa, vi dricker té och lyssnar på P1. Igår när vi slängde skräp på gården, så lutade sig en grannkvinna ut och hojtande om att vi slängte våra förpackningar i fel tunna. Sånt är livet i bostadsrättsföreningen och till social kontroll och vänlighet kommer underbara dofter från thaimat, indiskt och japansk mat som serveras i restaurangerna på gatuplanet. Uppe i lägenheten börjar röran bli till ordning, men det tar sin stund att få allt på plats.
Det sägs ibland att Malmö är så oerhört segregerat, men sanningen kunde inte vara längre bort från det påståendet. Här bor rika och fattiga mer eller mindre vägg i vägg. fårn hemmet till Rosengård cyklar man på en kvart. Allt är nära.
Det är just närheten och mångfalden vi ska bygga vidare på när vi formar den täta och blandade staden. Därför är det lite olyckligt att Malmös kommunledning planerar för en bomässa med fokus på ungas boende. Den bostadsbrist som finns drabbar i första hand fattiga människor ur alla ålderssegment. Den grupp unga som har det taskigt och långt till hyreskontrakt är lätt att ringa in och det hndlar om personer med ingen eller dålig utbildning. inte sällan i kombination med funktionshinder eller annat etniskt ursprung, som det heter. Så en bomässa som riktar sig lika mycket till Wallenbergs ungar som till Rosengårds är galen. Ha blandning och billigt som tema istället.

Sara lagar färdigt sina barns kläder och P1 pratar om Moses.
Telefonen fungerar fortfarande inte.
Jag ställer min tekopp på diskbänken och går in och sätter mig i soffan.