Integritet och utlämnande

Ärlighet varar knappast längst. Längst varar en smart balans mellan tal och tigande, mellan integritet och utlämnande. Jag läser Knausgård, mest för att alla talar om honom som en norsk rockstjärna, men jag tycker inte det är så intressant. Jag har tröttnat på folk som gör karriär på att lämna ut andra. Om sig själv får man säga vad man vill, såklart. Så att Knausgårds farsa svinade ner farmors hus eller att han själv gjorde ditt och datt i ungdomens dagar, är bara tråkigt att läsa om. Alla släkter har sina fyllesvin och sina misslyckade hångel. Jag hade föredragit en historia istället. Språket har han ju. Om jag har språket anar jag inte, men däremot blev det grov skämskudde på mitt framträdande i kommunfulläktige idag. Inte i sak, kommunala poliser är bara trams och vi politiker har ansvar för att bilden av Malmö ska bli bättre, men fy som jag vred mig och hade mig i talarstolen. Men vi sätter upp det på kontot för ringrost. En gång kan man göra det. Comes a time when you´re drifting, comes a time when you settle down, tänker jag och sätter klockan på kvart över fem. Neil Young ska ta mig hela vägen från Möllan till Rosengård och genom eftermiddagens intervallträning. Utlämnade, med bibehållen integritet. Som det ska vara.