Längtar bort

Ett rum står tomt varannan vecka, ett annat större delen av tiden.
Jag vill det inte, accepterar det bara därför att jag inte har något val.
Och jag längtar bort.
I tid, i rum, i liv.
Tycker mycket om min bostad, men vill att den ska vara större och fylld av liv.
Det är tomt, det är ensamt och trist större delen av tiden.
Jag hör att jag ska lära mig att leva med mig själv, men har man upplevt kärleken så är det som att ha öppnat Pandoras ask...att ha tagit love heroin (Ja, jag veet att det är Notting Hill-repliker, men sån är jag...). Ja och som jag kämpade i juni för att vi skulle satsa igen, å gud jag gav inte upp....

Jag tänkte att har jag nu hittat någon som passar mig så bra, som jag älskar och som älskar mig, så vore det väl fan om jag inte körde ända in i kaklet.
Så jag gjorde det för första gången i mitt liv.
Men till och med då går det åt helvete.
Också när jag ger allt förlorar jag.

Values...det som är viktigt i livet skrev jag om igår.
Jag talar inte om att fly
Jag talar om att jag längtar bort.
Tama fåglar längtar, vilda fåglar flyger.
När fan ska jag börja flyga igen?

Musik: "Är det konstigt att man längtar bort nångång" - Lena Andersson