Å, jag roar mig för stunden.
GAIS förlorar med 5-1 mot MFF på FIFA 07 och den straffmyndige jublar.
Bjuder honom på Burger King, men tårarna stannar bara med nöd och näppe inne.
Man är ju inte bara man, utan farsa också.
Yeah, right.
En stunds tågstrategi i Hässleholm fyller också mina sinnen för ögonblicket och på tåget hem pratar jag med hon den söta från marknadsavdelningen, men det hjälper inte, för inget hjälper.
Jag är duktig, har bara en ynka gång lagt tillbaka henne på msn.
Men jag ska inte, jag ska inte.
Men det är ju inte mig att ge upp och lägga ner, det är jag att kämpa, slåss och kanske förlora, men mäjligen vinna.
Hela jag är som ett asplöv som far för höstvinden.
jag yr omkring, men mitt sinne befinner sig under jorden, bland daggmaskar och illaluktande förmultnande växtdelar.
Och på varuhuset; sången som ormarna sjöng hela sommaren och den där som hon alltid spelade i bilen. Går inte in på hennes sida, ropar inte på msn. Men hon är ändå alltid här, vad jag än ta mig till. Och när det ringer hoppar jag till, men det är alltid exet eller dottern eller nån som ska sälja nån skit.
Deppdipp och piss.
Frågar ändå inte varför, utan bara: vad ska jag göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar