Hon går där, stolt med sin tjocka mage.
Säkert hade hon velat leva i normal vanlig tvåsamhet, vem vill inte det?
Men det alternativet förelåg inte. Hon kommer aldrig att gå hemma med vårdnadsbidrag (fast hennes kommun kommer heller aldrig att införa det).
Pappan till barnet bor i ett annat land, rent av.
Men hon gjorde det hon kunde med det hon hade.
Det slår mig hur människor förmår att skapa lycka efter de förutsättningar som föreligger.
Gillar la-la-läget på riktigt.
Själv tror jag så ofta att det måste vara "all or nothing" och då blir det förstås nothing.

Musik: "All or nothing" - Small Faces