Till alla er som brytt er.

Tack för att ni har funnits för mig, ringt, frågat, undrat.
Dragit ut mig i solen och i snön.
Mailat, msnat och hört av er.
Nu är jag frisk.
Så bra.
Och vårsolen lyser vackert och firar den här dan med mig.
Men jag vet att jag är av en sort som kan får depressioner.
Därför ska jag anstränga mig för att lära känna mig själv bättre och de tecken i skyn som kan peka på en annalkande storm.
Det är inte bara snack, utan verkligen verklighet.
Konsekvenserna av att inte leva i sanning fick jag smaka på häromdan.
Jag har sårat någon som älskar mig och det dåliga samvetet får jag gå med.
Så lär jag mig.
Det är färdigt med smitandet.
Det får vara slut med att måla ut falska bilder av mig själv.
Jag är frisk, men med en tagg i hjärtat som påminner mig om att jag är sårbar.
Tack för att ni finns.
Ni vet vilka ni är.
Och mest av alla, grodan.