Ingen är viktigare än laget, tänker jag när jag står och kollar på mellansonens fotbollsträning. Alla är viktiga och i vår förening sköter vi oss och tar hand om varandra. Skriker varken på med- eller motspelare eller på domaren. Tror att idrotten när den är som bäst funkar fostrande. Och Rörsjöstadens IF - årets förening - funkar. Kenneth är en underbar tränare och ledare och jag bara njuter. Om bara Zlatanfarsorna slutade att försöka dirigera sina söner från sidan av planen skulle allt vara perfekt.

Dagen tog sig.Jag ser sanningen i vitögat och det kan smärta när jag måste stå för det jag gör och gjort. Ja, gjort är gjort, men jag kommer att göra om det om jag tillåter mig att förklara bort. Jag vill aldrig mer ha det som jag hade det på förmiddagen idag. Aldrig mer. Jag vill vandra i kärlek och sanning med ungar och grodan och gott samvete.
Och att det jag känner för grodan i praktiken är just så starkt som jag trodde teoretiskt vet jag mer nu än nånsinn. Bra det.