25 april 2006

Själv kom jag aldrig till Dahab. Åkte in en sväng i Siani, badade i det klara varma vattnet, såg den enorma öknen och åkte sen tillbaka in i Israel. Känner ändå starkt idag precis som jag gjorde över explosionerna i Taba när det nu var för nåt år sen. Blir också ledsen när min kära Netto i kvarteret bredvid rånas. Detta trots att jag hatar allt snack om att vara sig själv närmast och att bry sig mindre ju längre bort sakerna sker. Det jag förbannar är väl att jag i grund och botten är som alla andra och inte så jävla bra.

Inga kommentarer: