Nere på gågatan sjunger en lokal förmåga "I will survive" till dåligt mixat komp och i en ljudanläggning som hört sina bästa dagar. Det hörs in till oss i rummet på andra våningen på hotell Bele. Jag ligger och läser och sonen youtubar eller vad han nu gör. Vi är i Trollhättan. Sångerskan fortsätter med fler låtar och det är en setlist inspirerad av P4, det är en gågata i en mellanstor svensk stad på alla vis. Det är något särskilt med Trollhättan. Sonen som är SAAB-entusiast går med mig längs den långa Kungsgatan ner till muséet. Det är lite sorgligt att se hur all samlad kunskap i bilbyggande gått till spillo. SAAB:s klassiska logga är mycket vacker. Storyn om SAAB är historien av efterkrigssverige och om design och hårt arbete. Sen tar jag över och vi går till slussarna och fallen. Vi pratar och pratar, min unge är vuxen eller nästan-vuxen och vart ska han ta vägen, hur väljer han sitt liv?
Hos sina ungar ser en drag som en både vill och inte vill känna igen sig i. Men jag försöker mötamed varsam hand, bekräfta, ibland markera, men alltid visa kärlek, det blir vi liksom aldrig för vuxna för. På hotellet: retrokaffekoppar och affischer i trapphuset med gamla SAAB:ar.
Nostalgi är ingen väg framåt. På rummet spelar sonen hiphop. Ingen mossa växer på en rullande sten, tänker jag. I morgon drar vi till Gbg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar